Alltid roar man någon....

Idag har jag roat M, ni vet han som inte har Facebook(troligtvis den enda jag känner som inte har det). Vi stannade vid Alina i Enköping och som ni vet så blåste det en aning idag. Jag skulle öppna bildörren och kliva ur. Detta var vad som hände:
Ni vet, är man lite rund om magen så är det lite svårare att böja sig framåt. Detta föranledde att jag fick släppa något om greppet om dörrhandtaget. Då kom en rejäl vindpust som slet dörren ur handen på mig. Dörren for upp med samma hastighet som ett JAS-plan. Otur var att det stod en bil bredvid som träffades av dörren. Eller, nåja. Backspegeln träffades och for igen med en smäll.
-Aj, nu blir det dyrt, sa jag.
Det for en del från backspegeln tvärs över parkeringen och landade ca 3 billängder bort. Den fortsatte också att blåsa iväg en bit till. - Det är nog läge att sätta efter den där, sa M då vilket jag gjorde. Jag kravlade mig ur bilen och sprang efter blåsten med håret stående rakt upp, ja överallt stod det faktiskt rakt upp!
Jag tog biten och tänkte reparera vad jag orsakat och till min förvåning gick det alldeles utmärkt för delen var visst löstagbar. Nya bilar är alltså hållbarare än äldre för hade det varit vår Skoda som träffats hade vi nog haft ett hål rakt in i kupén vid det här laget...
Tur i oturen och dagen var räddad!