Jag är ganksa imponerad och förundrad över personer som är bergfasta i en tro på någon som inte är bevisat. Ta en präst här i stan, det är det det självklaraste i världen för honom att Gud existerar. Hur kan han vara så säker? Han utstrålar ett sådant lugn i sin tro. Det är för mig avundsvärt. Jag vill nog tro att det är så men ändå finns tvivlet där och gnager. Jag vill ha bevis för att kunna tro, det låter konstigt jag vet men så är det?
Handlar det om att bara slappna av och att VÅGA tro eller är det kört för mig som läst så mycket naturvetenskap och matematik att jag kräver bevis? Kanske är det så att jag VILL tro men inte kan för jag inte riktigt är överens med hela konceptet om den kristna Guden. Jag kan gilla att vara i en kyrka(de få gånger jag verkligen tar mig dit), men jag gör det inte för att hitta någon form av tro utan helt enkelt för att de är vackra och har ett sådant härligt ljud.
Detta är saker jag funderar över ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar